grungeisnotdead

I förrgår bajsade jag sju gånger. Helt sjukt.
Min mage mår inte så bra.
Undra om det är medicinerna som har förstört den.

Jag orkar inte med dig längre.
Du är så jävla tråkig.
Du gör mig bara irriterad.
Kom med något nytt för fan!
Tjatar om samma sak hela tiden.
Tror att någon orkar lyssna på all skit som kommer ur din mun.
Och så är det ju synd om dig såklart.
Men för fan ta tag i ditt eget liv, ingen annan kan göra det åt dig.
Du har alternativ men du bara sitter på din röv och låter allt rinna iväg.

Fick jag av faster doktorn.
Hur kul är det på en skala?
Not at all...

Fan vad trött jag är på alla negative creeps som vandrar omkring
fritt på denna jord.
Sprid er äckliga jävla neggo-energi någon annan stans!

FUCKERS!!!

För att jag är fattig!
Ännu en gång får jag ringa runt och skjuta upp räkningar.
I fucking hate it!
När ska jag komma ikapp???

När någon vill festa rejält så ringer de mig.
Annars ringer de inte.
Ursäkta mig men jag är trött på att vara den där festtjejen.

Jag gillar att festa men jag gillar även att göra andra saker.
Antar att jag bara är rolig om jag festar.
Det är väl helt enkelt inte kul att umgås med mig om jag inte festar.
Det är ju helt sjukt.
Jag ska sluta festa så mycket men det betyder också att jag kommer umgås mindre med mina vänner.
Hur sjukt är inte det?

Sedan har jag vissa vänner som inte verkar våga ses om jag vill ta en öl och de inte.
Alltså om de vill fika och jag hellre tar en öl.
Suck. Det är inte så att jag förvandlas till ett monster om jag tar några öl.
Visst om jag är deppig kan jag behöva en rejäl fylla som urladdning men det behöver inte vara på ett destruktivt sätt.

Äh jag vet inte vad fan jag yrar om nu.
Sleepless är jag i alla fall, trots sobril, buronil och stilnoct.

Det är lika bra.
Är så jävla trött på allt och alla.
Vill flytta och slänga allt jag äger.
Börja om.

Eller typ vara 17 igen och gå i gymnasiet och sedan göra allting på RÄTT SÄTT nu när jag
vet exakt hur jag vill ha det och hur jag borde ha gjort för att nå det.

När telefonen ringer är det som att det skär i mig. Hjärtat slår snabbare.
Alltid bad news när telefonen ringer.

Folk ringer alltid när de inte ska, när jag inte vill, när jag inte har lust.
När jag är ensam och vill ha sällskap och önskar att någon hörde av sig, kom hit.
Då är det tyst som i graven.

Kanske är där jag borde vara.
I graven.

Tur jag hade det igår för igår var jag så arg, ledsen och besviken att jag bara ville
skära skära skära, göra mig illa illa illa, ta piller och bete mig som den galning jag är.
MEN DET GJORDE JAG INTE.
Riktigt skitig dag igår som jag helst raderar från minnet.

Jag bråkade med en person om en enligt mig patetisk grej, slapp prata något mer med den personen under kvällen och hoppas att jag slipper det idag också, vill bara bli lämnad ifred och slippa den NEGATIVA energin.
Blev besviken på en person som inte verkade förstå varför eller vilja rätta till en situation på det sättet jag hade gjort om jag var en personen. Ledsen då jag insåg att man alltid inte behandlas av andra som man behandlar dem.
Skrek på en person som tjatar på mig om samma sak hela tiden trots att det är oigenomföbart vilket denna vet så detta tjat gör mig bara mer och mer irriterad eftersom det är helt jävla meningslöst.

Sedan drack jag vin, rökte ett helt paket cigg, tände cherry-rökelser och lyssnade på komersiell radio.
Idag mår jag asbra, faktiskt...

Jag gillade aldrig Edwin.
Han kramade mig alltid för hårt och tryckte sin vassa kind mot min, ibland gav han mig en klapp på rumpan.
Jag hatade det.

Han brukade komma hem till mamma i sin röda volkswagen och lukta gammal gubbe när de satt i köket och drack kaffe. När jag fyllde år brukade jag få en femtiolapp.
När jag fyllde åtta år fick jag en och han sa att nu får du tack mig ordentligt, precis när mamma var ute på balkongen.

Jag närmade honom med äckel för att ge honom en kram och hans läppar var blöta av saliv som vanligt.
De blev det när han pratade. Han liksom spottade när han pratade.
Jag kramade honom och han släppte inte taget. Han höll fast mig.

" Det där var väl inte att tacka ordentligt, sa han." 
 " Ge mig en puss nu när du fått så mycket pengar."
Jag blundade och hoppades hoppades hoppades att mamma skulle komma in i rummet snart.
Jag gav honom en puss på den stickiga kinden och det var då han tog tag i mitt huvuvd, höll fast det och
tryckte in sin äckliga gubbtunga i min rena fina lilla flickmun.
När jag kom loss skrattade han och sa att så tackar man män när man får pengar av dem.

Jag berättade detta för mamma ungefär 15 år senare när jag var i ett väldigt trasigt tillstånd.
Hon visste inte varför jag var så trasig och det var inget jag ville att hon skulle veta eller att nån skulle veta men jag ville ändå ha en reaktion på vissa saker som jag förträngt och som nu plågade mig på nätterna.

Hennes reaktion var inte direkt den jag hoppats på.
" Du måste ha missuppfattat det där. Edwin han var ju alltid lite flörtig."
FLÖRTIG? Jag var ÅTTA ÅR.

Hur det känns att gå på gynundersökning.
Hur det känns att gå på gynundersökning som en våldtagen flicka.
Det känns som att bli våldtagen igen.
Jag skrek så högt att jag tror det hördes ut i väntrummet.

Hon tittade mig aldrig i ögonen, kanske för att jag berättade varför hon var tvungen att vara extra försiktig.
När jag var klar sprang jag därifrån som om jag sprang från en brottsplats.
Det sved i underlivet och jag ramlade ihop på en bänk utanför med tårar som inte slutade rinna.

Xanoren hjälpte inte. Jag känner mig fortfarande smutisg.

Inatt känner jag för att dö dö dö dö.
Min ekonomi är åt helvete och allt och alla motarbetar mig
(känns det som jag VEEET väl att det inte är så).
Hur ska det någonsin gå att lösa allt?

Hur som helst har jag ingen rocksistha som bara skulle ta en taxi över och hälla i sig lite vin med mig när jag är låg.
Snacka skit flera timmar och bara vara, få lite sällskap.
INGENINGENINGEN. Jag skulle göra det samma för de mina.
Ingen skulle göra det samma för mig. Det är lite tragiskt men fuck it de orkar väl inte med mig.
Så då kan de ju säga upp bekantskapen med mig lika gärna.

Jag har inte tid att slösa tid på människor som inte bryr sig om MIG MIG MIG.
Som skulle göra saker för MIG, ställa upp för MIG.
Jag är skör, jag behöver omvårdnad. JAG ÄR EN BORDERLINEBITCH.
De jag hade tror jag att jag skrämt iväg eller så hade jag aldrig några på riktigt.
FUCK IT.


Jag är inte snygg längre och när jag var det fattade jag inte att jag var det.
Ingen kollar på mig två gånger.
Nä, jag vill inte ha uppmärksamhet jag vill bara att folk ska tycka att jag är jävligt snygg och jävligt smart.
Jag har nästan slutat gå ut för det är alltid nån jävel som förstör min kväll och sen är det kört.
Så vad fan ska jag göra. Stanna hemma och skriva och spela gitarr och måla tavlor kanske.
Ja det är nog bäst. Samt träna som en galning så folk håller käften.
Har du inget snällt att säga om någons utseende så HÅLL KÄFTEN.



Jag vill bli fri från all skit och börja leva och vara glad.
Är det för mycket begärt?
Svar ja.

Jag föddes för att lida och gå igenom den ena prövningen efter den andra.
Min kropp har sargats, jag har utnyttjats, jag har varit på botten...
Jag behöver inga mer prövningar nu!

Eller förresten GIVE IT TO ME för fan, jag klarar allt.



Jag glömmer aldrig de succéer jag varit med om och allt bra jag styrt upp.
Det finns alltid i bakhuvudet men börjar blekna.
Jag måste göra något kreativt igen. Måste. Men vad...

Beware snart kommer jag ock fuckar upp ditt liv också,

Innan jag börjar mit pass letar jag med ljus och lykta efter en skön stol som går att sitta högt i.
Tar min första rast och när jag kommer tillbaka är min stol borta.

Jag: "Eh...var är min stol?"
Bitch: "Oj var det din stol?" Jag trodde inte att det satt någon där."
Jag: "Men du såg väl att min väska och mina saker stog här??"
Bitch: "Men du behöver väl inte en sån stol man kan höja?"
Jag: "Jo det var därför jag letade upp just den stolen innan jag började."
Bitch: "Jaha, ja jag är ledsen men jag visste faktiskt inte att det var din stol."

TYSTNAD!

Hon ger inte tillbaka stolen! Och säger ingenting! Får man göra så?
Jag blir osäker på mig själv och huruvida detta är något man kan bli förbannad över eller om jag är töntig,
känner att jag håller på att få ett utbrott men biter mig i tungan och går och hämtar en ny stol som INTE går att höja.

Sedan surar jag hela dagen.
Jävla bitchjäveljäveljäveljäveljävel!

Igår sammanbrott.
Hade sådan jävla oro i kroppen att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag visste att jag var tvungen att kämpa för att inte skära mig.
Det är över ett år sedan nu!
Så jag beslutade mig för att ta några stilnoct och gå och lägga mig.
Sedan skickade jag massa konstiga sms till folk och ringde upp dem och yrade.
ASBRA!
Så idag har jag ännu mer ångest och får typ en hjärtattack så fort jag får ett sms.

Jaha då ska man ha middag för två kompisar som man inte träffat på aslänge.
De känner också varandra, vi lärde känna varandra alla tre samtidigt.

Båda har blivit dumpade och är deppiga på grund av detta.
Vad händer?
De börjar hångla med varandra och gör mig deprimerad istället.
Jag vet inte riktigt varför...men riktigt LÅG och bedragen känner jag mig.

...man ska se ut som torkat revbensspjäll.

VI ÄR DE LYCKLIGA KOMPISARNA!

...den forne Baren-deltagaren..har precis haft vernissage...
...här är ett exempel på hennes "konst".

Han är ungefär lika bra som Patrik Isaksson.

Egentligen har jag inget underlag för mitt hat men vissa saker orkar man bara inte med!

Men Bruno K Öijer ska jag kolla in 21.30. Det är en rolig filur det.

And I am the fat lady!

Det finns en jävel som jag känner för att spöa.
Kanske jag gör det en vacker dag.
Är dock lite orolig för att få hennes äckliga blod på mina fina rosa converse.
Kanske ska leta fram mina gamla doc Martens med stålhätta för ändamålet.