There will be blood.
- Ska vi blanda blod?
- Igen? Det har vi ju redan gjort.
- Ja men det var ju länge sedan vi gjorde det.
- Sant. Men jag vet inte, har inte skurit mig på så länge...
- Vi tar någonstans där det inte syns.
- Ja! På benet!
Ett rakblad, ett snitt, den sköna svidande känslan, blodet som rinner ner mot knäskålen.
Inne i den där andra världen där allt detta känns som en bra idé.
- Det här är inte ett återfall, det är ett förnyande, det ska ge oss styrka.
- Vi gör det inte destruktivt utanf ör att vi vill och för att vi är i en ny era.
- Vi klarar allt nu efter det här.
- Ja, precis allt.
- Fan nu börjar det göra ont. Jag hatar att det gör så ont efteråt. Kan du plåstra om mig?
- Självklart baby. I love you.
Vackert.. Jag tycker om att läsa din blogg.. Känner igen mig så mycket :-/ Speciellt om det inlägget om zopiklon också.. men jag får dem inte längre, läkaren vägrar skriva ut mer.. ugha. kram.